|
Med anledning av en förvrängd artikel i Kyrkans Tidning 9-15 oktober 2003 skriven av Barbro Matzols, har Fredrik Lindström, för närvarande prefekt vid Centrum för teologi och religionsvetenskap (= CTR), uttalat sig negativt om mig i radio, TV och tidningar. Kyrkans Tidning vägrade publicera mitt tillrättaläggande.
Orsaken uppges vara en liten bok, Homoerotik, som jag publicerade på XP Media, Stockholm, för över tre år sedan. Anmärkningsvärt nog har ingen till dato gjort något försök att vederlägga innehållet i denna bok.
Min lärar- och forskarverksamhet
Det sätt på vilket jag har presenteras i massmedierna är oriktigt, varför följande korta förklaring är befogad: Jag har undervisat vid svenska universitet sedan januari 1972. Under 1986-1990 var jag professor i Nya testamentet i Belgien. Det svenska systemet tillät inte flera professorer i samma ämne, men när systemet på senare tid ändrades, utnämndes jag till professor i Nya testamentets exegetik. Min forskning, som är nästan uteslutande publicerad utomlands, rör Nya testamentet, (även Gamla testamentet), Antikens kultur och historia, hela det grekiska språkets historia, etc. etc. Jag har delatagit och deltar i flera internationella projekt.
Frihet och rätt i forskningen
Ovanför entrén till Uppsala universitetets aula står det skrivet “Att tänka fritt är stort, men att tänka rätt är större”. Den doktorsring som jag fick i denna aula den 3 juni 1977 har för mig symboliserat trohet till min disciplin. Under hela mitt liv har jag försökt att tänka inte bara fritt, utan också rätt.
Min bok, Homoerotik, är en rent vetenskaplig undersökning av homoerotiken under antiken samt av hur Nya testamentet såg på denna fråga. Boken för ingen polemik mot någon person eller rörelse, vare sig i detta land eller i något annat. Den refererar inte till någon händelse, utan är höjd över all konkret debatt, och addresserar frågan i sig. Bakgrundstanken var anspråket (framfört internationellt) att Nya testamentets författare inte kände till den fina, genuina, samtyckande typen av homosexualitet som vi känner idag, och att deras avståndstagande från homosexuella handlingar gällde hednisk homosexualitet eller grovt utnyttjande av svaga individer, osv.
Som forskare, som inte nöjer sig med blotta påståenden, beslutade jag mig för att undersöka frågan och tog upp den antika literatturen (jag är ju också antikforskare). Till min förvåning fann jag, att detta påstående inte hade någon förankring i de antika källorna. Jag förstår inte riktigt varför man är irriterad över att jag upptäckte detta. Kritiken borde riktas mot de antika författarna, inte mot mig. Vidare undersökte jag de få nytestamentliga texter som tar upp denna fråga, och fann att aposteln Paulus ordval i Romarbrevet 1:26-28 avslöjar att han hade den så kallade djupa, genuina homoerotiken mellan samtyckande individer i tankarna.
Jag har också tagit upp Aristoteles diskussion om olika slags läggningar. Aristoteles gjorde en skillnad mellan att bara ha en läggning och att leva ut sin läggning. Han menade också att läggningar kunde kontroleras. Det moderna samhället tycks ha samma uppfattning, varför det kräver av t.ex. kleptomanerna att kontrollera sig. Med detta i tankarna ställer jag frågan hur vi, samhället, kan ha två olika uppfattningar om olika läggningar, vilka, såsom läggningar betraktade, borde vara analoga? Detta hade till syfte att ställa fram ett logiskt eller filosofiskt problem. Det var inte någon kriminalisering av homosexuella, såsom det har misstolkats. Jag sysslar inte med sådant. Vad jag säger kan var och en konstatera som läser boken i sin helhet. Jag betonar vidare att Nya testamentets budskap är ett budskap av förlåtelse, helande och befrielse. Det är allt.
Som forskare måste jag ha rätt att publicera mina forskningsresultat även när de inte passar Kyrkans Tidning eller Lindström. Jag förstår därför inte denna uppståndelse. Den ger mig anledning att undra om det är tillåtet att forska och publicera resultaten fritt. Eller tänker man återinföra den medeltida häxjakten, inkvisitionen eller förföljelsen av oliktänkande i senare totalitära regimer? Varför försöker inte Lindström istället vederlägga min bok genom en egen undersökning, såsom det anstår akademins tradition?
I massmedierna står det att läsa att Lindström tar avstånd från min bok. Han har all rätt i världen att ha sin egen personliga åsikt. Men om en åsikt skall ha någon tyngd, måste den bygga på vetenskaplig forskning. Och det gör inte Lindströms åsikt. Således är det inte jag som har homofobi utan det verkar som om de som vill sätta munkavle på mig lider av alethofobi (“rädsla för sanningen”).
Jag vill vidare påpeka att många professorer och docenter vid CTR är irriterade över att Lindström tagit på sig att uttala sig å allas vägnar. Han har inte den förankring i lärarkåren som han gör gällande i massmedierna.
Jag vill slutligen understryka att under min 30-åriga bana som universitetslärare, har jag inte en enda gång föreläst om homosexualitet. I mitt klassrum välkomnas och bemöts alla studenter på precis samma vis. Jag har aldrig rotat i någons privata liv - det är inte min sak. För mig har alla studenter samma värde, och de är fria att ha sina egna åsikter. Nyligen uppgav t.ex. en kvinnlig student (Susanne Skoglund) att en väninna till henne som en gång varit elev till mig, berättat för henne att jag hade sagt: “Jag delar inte dina slutsatser, men du har argumenterat väl, varför du får VG”. Detta visar att jag inte sätter betyg på studenters åsikter, utan på deras kunnande.
Jag hoppas att dessa rader har klargjort att det som saken gäller är forskningsfrihet och integritet i forskningen.
Chrys C. Caragounis
Professor i Nya testamentets exegetik
|
|