Hur går vi vidare efter Martin Scotts bönekonferens i Stockholm?

Under våren och försommaren studerade jag Bibeln och vår svenska historia samtidigt.

Jag upptäckte då att vår egen bronsålder 1800-500 f Kr och tidiga järnålder som började omkring 500 f Kr var samtida med Gamla testamentets tid. Eftersom det även då fanns handelsförbindelser och folkförflyttningar är det inte omöjligt att det som beskrevs i Bibeln på olika sätt även till slut nådde upp via flera olika led till Norden. Jag tänker då både på det negativa och det positiva som Bibeln beskriver. Jag gick inte in för att studera dessa kontakter. Men tanken svindlade när jag läste om Guds handlande och varnande ord till Israel och många andra folk och förstod att de som bodde i Sverige egentligen också omfattades av dessa ord, eftersom Gud är den ende Guden och skaparen. Det finns inga tecken på att folken i Norden på ett direkt sätt fick sig tillsända profeter på liknande sätt som Jona blev sänd till Nineve. Detta skedde långt senare genom missionärer som Ansgar, Botvid, Eskil m.fl. och detta långt efter nytestamentlig tid.

I Bibeln kan vi läsa att det bland Israels folk var förbjudet att offra människor men att det ändå förekom i avfallstider.

I 2 Kon 17:17-18 läser vi

De lät sina söner och döttrar gå genom eld och bedrev spådom och trolldom. De sålde sig till att göra det som var ont i HERRENS ögon och uppväckte därmed hans vrede.

Därför blev också HERREN mycket vred på Israel och försköt dem från sitt ansikte, så att endast Juda stam blev kvar.

Att gå genom eld betyder att bränna upp sina barn. Observera här att Herren blev mycket vred.

I Jes 57:5 står det

ni som under varje grönt träd brinner av lust till avgudarna, ni som slaktar era barn i dalarna och i bergsklyftornas djup.

Detta offrande skedde som en tillbedjan av andra gudar.

Under Salomos tid byggdes ett offeraltare åt avguden Molok

Salomo byggde då en offerhöjd åt Kemosh, moabiternas styggelse, på berget öster om Jerusalem och likaså en åt Molok, ammoniternas styggelse.

1 Kon 11:7

Denna tillbedjan kom från ammoniterna. Vid flera tillfällen avföll

Israels folk, och de tog då över avgudadyrkan från andra folk.

När moabiterna inte kunde besegra Israel tog kungen och offrade sin son.

Då tog han sin förstfödde son, som skulle bli kung efter honom, och offrade honom som brännoffer på muren. En våldsam vrede kom då över Israel som bröt upp och lämnade honom i fred och vände tillbaka till sitt land igen.

2 Kung 3:27

En ockult kraft verkade så att han kunde stå emot Israels folk.

När det gäller den form av människooffer som förekom vid tillbedjan av Molok så bröt man

mot två av Tio Gud bud, både ”Du ska inte tillbe andra gudar” och ”Du ska inte döda”.

Folken i forntiden upptäckte att de fick ockult kraft genom att praktisera detta samtidigt.

Man kan se detta när kungen av Moab offrade sin son, då hade han framgång i striden mot Israel. Vikingar i Sverige var medveten om denna ockulta kraft. Även Hitlers SS-män och Himmler hämtade inspiration från asatrons dödskult.

Men när denna dubbla form av tillbedjan praktiserades så förlöstes ockult kraft och djävulen kunde ha framgång. Här är bibeln tydlig att Gud blev mycket vred.

Jag kan inte hitta något i gamla testamentet som upprörde Gud mer än denna dubbla form av tillbedjan.

Alla människor är Guds avbild och därför är det förbjudet att döda andra människor.

Det stämmer med vår rättsuppfattning, men så har det inte varit i alla kulturer, som t.ex. under romarriket på forntiden. Även den senare västerländska kulturen har genom kristendomen försökt att avskaffa denna människosyn men även där har det skett avarter, t.ex. korstågen, inkvisitionen, pogromerna, häxprocesserna m.m. Listan kunde göras mycket lång och vi kan konstatera att på grund av kyrkans allians med staten och svärdet har den blivit inblandad i mycket ont. Samtidigt har det i alla tider funnits levande kristendom som har stått för evangeliet. Väckelsekristendom och en avfallen kyrka har funnits sida vi sida under hela kyrkans historia. Vi behöver lära oss av den levande kyrkan och följa dess exempel.

På senare tid har hedendomen återkommit genom abort och dödshjälp. I Sverige var inte människovärdet högt innan kristendomen kom till Sverige.

När det gäller människooffer har vi utförliga historiska beskrivningar hur det gick till genom

Adam av Bremens skildring av bloten i Uppsala, där det förekom offer av djur och människor som man hängde upp i träd. Under bloten tillbad man krigsguden Oden. Man drack rikligt med mjöd som var en del av kulten. När man sedan var ute i strid offrade man människor före olika slag för krigslyckans skull. Ofta offrades krigsfångar vilket utfördes av kvinnliga valkyrior (ofta äldre kvinnor), och man drack sig redlöst berusad innan man gick in i striden för att man skulle bli hänsynslös.

Även fruktbarhetsriter med sexuella orgier förekom för att välsigna skörden och vid begravningar. Under vikingarnas härjningar utefter floden Volga fick en arabisk handelsman, Id Fadlan, bevittna hur en ung levande kvinna fick följa med i graven när en

vikingahövding skulle begravas. Innan hon dödades av en valkyr våldtogs hon av flera män. Sedan tände man eld på den döde, den unga kvinnan och skeppet och annat som hövdingen ville ha med i döden. Även under bronsåldern har det förekommet tillbedjan av gudar och människooffer och fruktbarhetsriter. Under bronsåldern skedde riterna ofta ute i det fria medan man under vikingatiden byggde tempel som Uppsala tempel är ett exempel på.

Jag observerar allt det som Pierre Enbert tar upp som Svenska folksynder i sin bok ”Hur Sverige kan befrias från skuld och andligt betryck”, som tillbedjan av avgudar, dödande, sexuell omoral, droger. Vad sedan vikingar mest har gjort sig kända för är deras omfattande skövling då de dödade och stal stora byten från andra folk. De livnärde sig delvis av dessa plundringståg vissa tider av sina liv. Så även stölden som Enbert tar upp i sin bok stämmer på våra svenska vikingar. Pierre bygger på ett bibelord i Uppenbarelseboken 9:20-21 där det står

De andra människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk så att de upphörde med att tillbe onda andar och avgudabilder av guld, silver och brons, sten och trä, som varken kan se eller höra eller gå.

Och de ångrade inte sina mord och sin svartkonst, sin otukt och sina stölder.

Svartkost betyder droger här. Det verkar vara så att de synderna är kännetecknande för

människokulturer som gått snett under olika tidsperioder av människans historia och

kommer att fortgå till dess Jesus kommer tillbaka.

Haninge och Stockholm förorter

När jag nu upptäckte dessa saker talade Herren till mig. En händelse som också påverkade mig var ett grymt mord på en yngre tonåring som skedde i Västerhaninge under försommaren 2006. En drogad styvpappa våldtog sin styvdotters kompis och dödade sin styvdotter. Händelsen fick en stor massmedial uppmärksamhet i hela landet och påverkade hela samhället där det skedde. Jag kände en stor olust och sorg och kände medlidande med den närmast drabbade familjen. Jag funderade på hur något sådant kunde få hända i det samhälle där jag bor och vad jag har för ansvar. Jag började se sambandet med liten närvaro av kristen påverkan och stor mänsklig misär som finns i många delar av vårt samhälle med brustna familjer och missbruksproblem. Jag påmindes också om att inte långt därifrån har mormonerna byggt ett tempel som är det största i hela norra Europa. Inte långt därifrån finns en stor gammal offerplats från bronsåldern där det troligtvis förekommit människooffer .

Den andliga utvecklingen har delvis gått bakåt. Jag kan konstatera att flera

frikyrkor har dragit ner på sin andliga verksamhet i Haninge. Bl.a. den församling jag själv tillhör. Tidigare hade vi vårt centrum i Haninge kommun och hette då Brandbergens

Frikyrkoförsamling. Under samma tid har även Handens missionsförsamling och Tungelsta pingstförsamling i stort sett lagt ner sina församlingar. Det positiva är att vi fått en aktiv katolsk församling i Brandbergen. Under senare år har Tyresö Filadelfia och Filadelfia Stockholm försökt komma igång med en församling, vilket är ett mycket lovvärt initiativ men som inte slutgiltigt funnit sin form. Behovet är stort för mer kristen verksamhet och kristen närvaro. Alla dessa saker blev mycket levande för mig när jag nu var i förberedelse för en bönesatsning för Stockholm och Herren började tala till mig om Haninge. Herren sa att om vi ska inta Stockholm så måste det också gälla Haninge där jag själv bor, men även andra platser runt omkring Stockholm där det finns minimal kristen närvaro.

Om vi ska inta Stockholm så måste mycket bön ske också i våra förorter. På många platser finns det ockulta fästen på grund av andlig tillbedjan till Oden och andra gudar som inte brutits. De äldsta befolkningsområdena i södra Stockholm är Salem, Botkyrka, Grödinge, Sorunda, Ösmo och Haninge. Vi känner också till Birka och Sigtuna som varit befolkningscentra under järnåldern, bronsåldern och vikingatiden. Det var först på 1200-talet som Stockholm blev ett centrum och när Stockholm nu har växt har det först de senaste 50 åren blivit stora bostadsområden runt omkring dess förorter och ofta utan någon kristen närvaro. De väckelser som berört Stockholm har varit på andra platser. Därför finns det behov av att bryta de andliga fästen som funnits kvar sedan ett eller flera tusen år i förorterna runt omkring Stockholm.

Även om du inte kan hålla med mig i allt jag säger så förstår du säkert att man måste vinna människorna där de bor. Stockholms befolkning bor främst i sovstäderna runt omkring. Och bibeln visar klart att bönen är en viktig del för att vinna människor för Kristus. Jag påminns också om Kjell Sjöbergs strategi i arbetet med Järfälla Pingstförsamling där tanken var att man skulle ha en fristående växande församling på den plats man bodde. Självklart tror

jag på utbyte och stark gemenskap mellan storstadsförsamlingar och förortsarbete och förortsförsamlingar. Vi behöver varandra och visst kan det finnas olika modeller som Gud kan

använda . Jag minns en annan predikant vi hade hos oss i Brandbergen - Bill Löfbom. Han hade sett en strategi för Stockholm om att först omringa staden med bön och evangelisation och sedan kunde något stort ske också i dess mitt.

Hur vi bryter blodsskulder över vår stad och vårt land

Jag vill inte stanna här utan också peka på en lösning, inte bara för denna blodsskuld utan för alla typer av blodsskulder och även andra mörkrets fästen.

Det viktigaste vi har att göra är att se till att Jesu blod får rena de blodsskulder som ropar från Sveriges marker idag. Ingen synd är för stor. Även David fick förlåtelse för  att han beordrat blodsdådet mot soldaten Uria. Det står till och med i Rom 5:20b:

Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.

Detta innebär att hur stor synden än är så är nåden ännu större. Guds är i sin nåd redo att komma in och rena.

Vi behöver också som Daniel identifiera oss med vårt lands synder. Även Israel var svårt tyngda av sina blodsskulder. I Dan 9:5 läser vi:

Vi har syndat och gjort orätt, varit ogudaktiga och upproriska. Vi har vänt oss bort från dina bud och föreskrifter.

Identifikationsböner behöver bes för vad andra människor som levat före oss gjort. Vi kan också be sådana böner för levande människor. Dessa böner kan underlätta för dem att vända om och personligen be om förlåtelse för synder de begått.

Jesus bad denna bön när han hängde på korset:

"Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” Luk 23:34b.

Det finns kraft i blodet som rann från korset och det kan rena från all synd.

Ef 1:7-8.

I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.

Saken är den att någon måste be om förlåtelse så att Guds renande blod kan börja verka.

Vad händer  efter Martin Scott besök hösten 2006

Jag vill berätta lite vad som hände efter bönekonferenserna med Martin Scott och Pierre Enbert sommaren och hösten 2006 som jag var med och anordnade. För min del hade jag fått ett tydligt uppdrag från Gud att vi skulle be för olika blodskulder som Pierre Enbert beskriver i sin bok. Som jag nämnt om tidigare var det bl.a. därför vi inbjöd Martin Scott att komma och hjälpa oss. Gud gjorde mycket under dessa dagar och bl.a. blev det en stor uppmuntran för många enskilda och församlingar i Stockholm och ute i landet. Claes Göran Bergstrand har skrivit en utmärkt rapport om detta.

Nu vill jag berätta om ett område som vi bad för under dessa dagar och det var vår skuld och ansvaret för illdåd som Sverige som nation hade utfört under andra världskriget då vi inte var neutrala. Vi bad utanför riskdagen, utrikesdepartementet. Efter denna bönekonferens har tre böcker kommit ut på svenska  och uppmärksammats stort i tv och tidningar: Henrik Arnstad, [Carl Ljungström],  Spelaren Christian Günther, Wahlström & Widstrand, Staffan Thorsells Mein lieber Reichkanzler! (Bonnier fakta) och Maja Hagermans bok Det rena landet, Prisma. Alla hade samma tes att vi inte var neutrala och att vi hade en skuld under förintelsen.

En av dessa böcker ”Det rena landet” vill jag beröra lite utförligare. Boken vänder upp och ner på bilden av ett Sverige med god moral och det goda folkhemmet. Det visar i stället upp ett högmodigt land som var mycket rasistiskt och som exporterade sina rasideer till andra länder främst till Tyskland och det blivande nazityskland och som med all sannolikhet bidrog till historiens värsta illdåd - förintelsen. Det Pierre skriver i sin bok om vår skuld för förintelsen blir på ett övertygande sätt belyst utifrån övertygande historiska fakta.

Maja Hagerman påvisar hur det Svenska rasbiologiska Institutet, världens första statliga

institut som  bildades 1921, hade föregåtts av 100 års propaganda från så kallad historisk vetenskap och biologisk vetenskap. Där sägs att vi svenskar var germanernas urhem och att vi inte hade beblandat oss med något annan folkslag (vilket är helt felaktigt). Vi trodde också att vi var den mest utvecklade rasen och överlägsna alla andra raser. Och beviset var den västliga civilisationens överlägsenhet gentemot alla andra raser. Vi skulle akta oss för att beblanda oss med finnar och samer. Vi var germaner tillsammans med tyskar och engelsmän och vi var även släkt med sydeuropéer. Men alla dessa andra var uppblandade och det fanns bara en ren germansk befolkning och det var svenskarna och i viss mån norrmän. Allt detta fick folk veta som fakta från högsta ort. Vi var inte ensamma att tro detta, utan större delen av Europas kulturelit, speciellt i Tyskland men även andra länder trodde också på detta. Vi blev ett ledande land på det rasbiologiska området och dessa idéer spred vi frimodigt och stolt omkring oss. I Tyskland skapade detta panik speciellt efter det att Rickard Wagners operor från den Nordiska Eddan blev upphöjd till nationalepos.

Tillsammans med olika rasistiska påverkan inom kultureliten i Europa spelade

bidraget med rasbiologi från Sverige en avgörande roll för Tysklands utveckling som så småningom ledde till förintelsen. Men det hela var en lång process. Den som ledde forskningen inom rasbiologin under nazityskland hette Hans K Günter. Han hade även verkat på det rasbiologiska institutet i Sverige och själv bott i Sverige under 3 år. Kontakten mellan nazistpartiet i Tyskland under 1920 talet och institutet var många. När det blev uppenbart att det fanns starka kopplingar mellan nazityskland och det rasbiologiska institutet blev institutets chef avskedad och man la locket på trots att det hade haft 100 år av förhistoria. Maja Hagerman menar att vi inte gjort upp genom att komma fram med allt i ljuset. Därför finns det kvar i folkdjupet. Hon påvisar också ett tydligt uppsving av asatro bland kulturpersonligheter under 1800-talet, bl.a. Erik Gustav Geijer och Viktor Rydberg och det Götiska förbundet. Hon varnar för asatro och den svenska Eddan som hon menar är rasistisk. Maja varnar också för nutida New Age och asatro och menar att det påverkar människor rasistiskt.

Hon påvisar också hur SS-män och Himmler tog till sig dödskult, trohetsseder och elitistiska kampförbund och andra traditioner från vikingarna och deras asatro. Detta passade bättre in i den nazistiska ideologin än en kärleksfull kristendom som stod i stark kontrast till grymheten och förbrytelserna i dödslägren. Jag kan också konstatera att Maja Hagerman bok ”Det rena landet” bygger just på arkeologiska utgrävningar. Och hela hennes utläggning bygger på att när vi bara hade nedskrivna dokument i begränsad omfattning från senare tid fick vi en vinklad historiesyn. Men tack vare arkeologisk forskning de senaste 40 åren har vi kunnat komplettera vår historiska kunskap och kommit mycket längre bak i tiden, och våra källor har blivit mer tillförlitliga och bygger inte bara på ett fåtal vinklade skrivna källor.

Det skriver hon utförligt om i sin bok ”Spåren av kungens män”. I det avslutande kapitlet i sin

bok ”Det rena landet” skriver hon om hur arkeologisk forskning har gjort upprensningsaktioner. När jag ser detta påminns jag om en mycket märklig profetia som Martin Scott profeterade över Stockholm om att det ska ske utgrävningar i Stockholm och att detta ska vara ett tecken.

Är inte Maja Hagerman ett starkt tecken på att det vi bad om verkligen blev avslöjat?

Jag har även gått in på Internet och sett att det finns två utgrävningar under 2006 som pågår just nu i Stockholm. Ena utgrävningen är i Björksätra Hanvedens boplatser från stenåldern samt en i Hjulsta Kista från järnåldern. Det är möjligt att det finns fler utgrävningar som har och göra med denna profetia. Det intressanta med de olika historiska utgrävningar som görs är att vi får historisk kunskap som visar att vi i Sverige har haft stora kontakter med olika folk.

En blandning mellan olika folkslag har skett, och den rasistiska tanken att vi varit ett urhem för germaner opåverkat från andra kulturer och släktskap stämmer alltså inte.

Vi behöver som förebedjare följa Maja Hagerman i spåren och rena Sverige från avgudafästen och blodskulder som kom till under vikingatiden och forntiden. Vi måste ta ett ansvar för källflöden som var med och påverkade att det blev en förintelse under 1900-talet. Låt oss rena Sverige från gamla fästen men låt oss inte glömma det som sker när hedendomen får nya ansikten genom abort och dödshjälp. Vi måste också  att påvisa att evolutionsteorin har haft och har en bidragande orsak till folk tänkande också när det gäller rasism . Framför allt ska vi be för ett genombrott för evangeliet runt om i Stockholms förorter och dess innerstad samt över hela vårt land, för utan strategisk bön kommer det inte att gå!

Jag ser framför mig en satsning där också förortsförsamlingar finns med. Vi behöver få fram böneteam och samarbeta med invandrarförsamlingar. Vi behöver även vara öppna för böneteam från Tredje världen, t.ex. Korea, Sydamerika och Afrika. Vi behöver hjälp utifrån och vi måste erkänna det. Tidigare sände vi ut missionärer, nu kommer de till oss. Låt oss samarbeta och ta vara på den glöd och de gåvor som finns i olika invandrarförsamlingar.

Vi kanske skulle göra en större bönesatsning 2007, där vi har bön i centrala Stockholm och i förorterna och sedan avslutar med en gemensam stor satsning i innerstan.

Anders Robertsson